Tilda- Emma av Jane Austen

Jag är en sådan person som lätt kan förälska mig i böcker.
Ibland uppskattar jag mina böcker mer än mänskligt sällskap.
Precis som jag skrev i mitt förra inlägg så handlar boken inte om något, men det är det som gör att jag har förälskat mig i den.
Den är en tegelsten, den är en kärleks historia, den är djup, men det som jag verkligen gillar med den är "avslappnande "samtidigt som man inte kan låta texten "flöda".
I de flesta böcker  kan man bara bläddra sida, men i Emma så måste man vara uppmärksam hela tiden och hänga med. Det är svårt att beskriva och jag försöker så gott jag kan men jag tror att man måste läsa Jane Austen för att verkligen kunna relatera till vad jag menar.
Det är som om den har ett medelande i varje sida som man inte får missa. Inget djupt medelande som  omfattar världen, människan eller något annat som det flesta klassiker kanske har, det är bara ett hemligt medelande till läsare för att denne ska kunna förstå boken på ett sätt som det som inte ser det kan förstå.
Jag förstår inte riktigt meningen med boken eller dess handling men jag tror att det är meningen, jag tror att meningen med boken kan vara livet, det "normala" livet som de lever i är samma som vi kan ha. När man tänker på det så är det nästan så som hon skriver i boken verkligheten. Det viktiga som händer i vårt liv, svårigheterna vi upplever varje dag är egentligen inte så olika som idag, eller i alla fall som de som levde på den tiden där boken utspelar sig. Vi har gnällande föräldrar som åmar sig för att de inte orkar och  har "ont" samtidigt som de oroar sönder sig, vi alla har våra åsikter och vi alla har kärlek någonstans i vårt liv och vill alla deras bästa, eller i alla fall de som står oss nära) och allt detta gör det bara till ett vanligt liv. Alla tycker/vill att deras liv är/ska vara intressanta men i andra människors ögon och öron så är det bara samma som alla andra går igen och har gått igenom i
urminnes tider.



Det var mina tankar för idag!



Tilda Pettersson 7n