Klassiker - Fadren

Språket
Mina tankar på bokens språk har inte förändrats särskilt mycket med bokens gång. Språket är mycket gammeldags, men det som jag skulle säga är mer säreget för språket är att det är väldigt enformigt och förutsägbart. Det kan jag å andra sidan förstå, då hela boken utspelar sig i ett hus. Man kan dessutom inte begära särskilt bra variation i en bok som den här, eftersom att det är ett rollspel där man som läsare ska leva sig in i boken som om det vore en teater. Däremot tycker jag att August Strindberg kunde ha omväxlat ordvalet. Vissa ord nämns märkligt ofta. Ordet "chiffonjé" (skrivbyrå) till exempel; det är ett ord som säkert nämns flera gånger i boken än vad ordet "och" gör. Man ska dock inte glömma att boken som sagt är en pjäs, vilket förstås betyder att om det ska vara en chiffonjé i scenen - ja, då måste man skriva att det är en chiffonjé där.

Varför är boken en klassiker?
Det går alltid att resonera fram och tillbaka och se det ur olika perspektiv i den här frågan. Jag kan absolut se hur boken har lästs i alla år i Sverige och blivit en klassiker, för jag tycker verkligen att den på vissa sätt och vis speglar dagens samhälle. Då syftar jag framför allt på samhällets könsroller; att kvinnorna nedvärderas. Jag ser till vilken tid det var när boken skrevs och till vilken tid är det nu. För då, i slutet av 1800-talets Sverige inträffade en slags revolution där kvinnorna började få chansen att få vara med och bestämma i samhället, då de bland annat fick rösträtt. Detta var tiden då dboken skrevs.
Om vi ser till idag, pågår det absolut inte någon sådan "revolution", men det känns ändå som att folk börjar agera mer i frågan. Jag tror att det går uppåt, att vi är påväg mot ett jämställt samhälle. Det är visserligen en skam att ens behöva skriva att vi vill till ett jämställt samhälle, men jag tror att om vi alla kan försöka respektera varandra och våra olika åsikter, kan vi sakta men säkert ta det till ett helt och hållet jämställt samhälle.
Vad jag faktiskt inte riktigt kan förstå, är hur den här boken har slagit igenom internationellt också. Jag tycker den känns väldigt svensk, och då specifikt rollerna i boken. Det finns roller som till exempel "Ryttmästarn", som jag kan se framför mig som en typisk man på den här tiden. Sedan finns en karaktär som kallas för "Pastorn". Eftersom att det finns en pastor i boken kan man dra slutsatsen att boken med största sannolikhet utspelar sig i ett protestantisk kristet land, då en pastor är en präst i frikyrkor och frikyrkor är mycket vanligare inom den protestantiska kyrkan.
Fast om jag å andra sidan ska urskilja den här boken från andra, och försöka se till varför boken lästs internationellt, så kan den ha kommit så långt och blivit en klassiker just för att den är skriven som den är: i en pjäs. (Blunda nu Ylva...) Jag måste säga att det var ett genialiskt drag av August Strindberg att göra boken så annorlunda, för det var nog det han gick långt på!

//Alex CM