onsdag 18 maj 2016

Mera klassiker, blogginlägg 3

Tyvärr så lyckades inte klassikern överraska mig snarare tvärtom. Det är så att det sista kapitlet berättade att enligt faktan som författaren hittat (så det hände på riktigt! Robin Hood fanns verkligen...) så hände detta, detta och detta osv. Precis som i slutet av Anne Franks dagbok (den versionen jag läste åtminstone) där det står om att nazisterna hittade dem dagen efter och att hon dog på koncentrationsläger en månad innan de blev befriade (det står också om att hennes syster dog innan henne hur Anne blev sjuk och att hon förlorat viljan att leva efter hennes syster dött. Eller något liknande, det var så länge sedan....) Det står väldigt kortfattat och rätt på sak men orden var noga valda för att förmedla så mycket som möjligt (känslor) på så få rader som möjligt. Det står om Richard Lejonhjärta död... Vilket fick mig att börja undra över en sak; personligen har jag för mig att under tiden som kung Richard var fångad i ett annat land och prins Johan styrde så blev Robin Hood skadad en gång och dödad för att det var ett pris på hans huvud. Så i klassikern jag läste så kom Richard Lejonhjärta hem och Robin Hood hade inte blivit skadad eller förrådd vilket får mig att undra: händer det senare och ifall det inte gör det varför är det två olika versioner av Robin Hoods liv (död) då?
Så kommer vi till den stora frågan: vad är det som gör boken jag läser till en klassiker? Stereotyperna antar jag: två män som tävlar om den sköna damen, farliga äventyr och blodiga dueller, de rika och deras makt och rikedom, allt det där finns till och med i nutidens böcker! Även personligheterna är sterotypiska: den vackra flickan som har blivit beskyddad hela sitt liv och som när hon sen möter faror inte vet hur hon ska möta dem, blir ställd inför ett svårt beslut men mirakulöst innan hon är tvungen att besluta något så blir hon räddad, pojken som är modig, stark blir skadad för flickan men sen när hon blir tillfångatagen räddar henne (mer eller mindre) och blir ännu mer skadad (eller tillfångatagen fast det var för få sidor kvar för det.. Ibland när jag har flera alternativ på vad som kan hända kollar jag hur lång tid/hur många sidor det är kvar vilket gör att jag då kan lista ut vilket alternativ författaren kommer ta eftersom de olika alternativen tar olika lång tid/många sidor (ifall jag gissat rätt vill säga och ibland kan det visa sig att de har gjort en fortsättning eller något liknande.) Det är alltid roligt att ha gissat rätt. Sen kan det också vara så att det är uppfriskande att bli påmind
om att även kungen, de rika och andra privilegierade människor också är mänskliga, kan begå misstag och kan bli skadade men att fattiga människor kan rädda rika och göra något med sitt liv. "Det förflutna må vara etsad i sten men framtiden är för alltid skiftande beroende på vad vi gör just nu." (Yes! Jag har använt två av orden!) Så helt annorlunda mot förr i tiden med hybris fast det är väldigt mycket religion i boken, det var extra mycket om folk som sa sig vara troende men som "utnyttjade" sin tro och hur folk behandlade dem pga. deras tro. Vilket det inte står om särskilt mycket nuförtiden utan det brukar stå om homosexualitet, och sånt nu (enligt vad jag kan erinra mig om.)
Det är förargligt men jag kan ej komma på något mer att säga och min tid börjar rinna ut. Det har varit intressant att läsa klassiker och se skillnader mellan böcker skrivna i olika tidsåldrar, men också att läsa. Det har varit ett sant nöje. // Dian

PS. Jag skriver vilken klassiker det är i kommentarerna ifall någon har lust att gissa och inte vill råka se svaret av misstag.

3 kommentarer:

  1. Klassikern är Ivanhoe av Walter Scott.
    PS. Gissa vad jag hittade på skolbiblioteket? Richard Lejonhjärta av Walter Scott! Jag ska så läsa den om så bara för att jämföra skillnader. (Ibland är det dikter innan kapitlerna också, men inte alltid som i Ivanhoe) Det är allt! ~

    SvaraRadera
  2. Dian, underfundigt skriver du om din klassiker. Du kommenterar också att Scott använder sig av det enklaste knepet för att bygga upp läsarens förtroende.
    Vidare kommenterar du också stereotyper som orsak till att detta är en klassiker- intressant. Lek med tanken att vi levt i ett matriarkat- hade den blivit en klassiker då?
    Fröken vill kort kommentera ditt språk: du skriver personligt och intresseväckande. Språket är också varierat- dock vill jag att du kikar på hur du kommaterar samt stryker några "pratiga uttryck"
    Fröken tackar för trevlig läsning

    SvaraRadera
  3. Jag har läst lite ur Rickard Lejonhjärta nu och upptäckt att båda gångerna när författaren började boken beskrev han ett landskap, jag undrar varför... Båda gångerna var det ett öppet landskap utomhus, hela livet ligger framför en? Att vara fri att ta sina egna beslut men att bortom horisonten kanske ett oväder ligger och lurar? Eller så överanalyserar jag det... Sen så upptäckte jag att Rickard Lejonhjära händer innan Ivanhoe så det finns inget att jämnföra... Dessutom insisterade Walter Scott med att ha en kärlekshistoria i båda böckerna, nu förtiden handlar typ allt om kärlek (mer eller mindre) fast det gjorde det förstås då också... Finns det böcker (som inte är fakta böcker eller dylikt) som inte har kärlek (i någon form alls!) i sig? Ifall jag ska vara örlig så tvivlar jag på det... Vad tror du? // Dian

    SvaraRadera