Den siste mohikanen, blogginlägg 3

I det tidigare inägg jag har skrivit har jag sagt att jag tycker boken är helt okej, men det tycker jag inte längre. I början tyckte jag boken var svår att förstå och att det var många svåra ord som jag inte förstod. När jag hade kommit in en bit i boken blev det enklare att förstå och jag började äntligen förstå vad boken handlade om. Ännu längre in i boken tyckte jag att det blev lite svårare förstå igen men efter tag förstod jag; så det gick väldigt mycket upp och ner. Även om jag hade en bra strategi för att kunna förstå, så kunde sättet boken var skriven på och själva handlingen vara svårt att förstå. Det är inte bara språket som jag inte tycker om, utan också handlingen. Även den gick lite upp och ner; ibland var den tråkig och ibland var det spännande och ibland lite mittemellan. Jag tycker det inte var någon bra balans. Men självklart kan det vara jag som inte är van att läsa denna typ av böcker och vet inte hur dom har tänkt när dom har skrivit boken eller om det är någon mening med att dom har skrivit på det sättet dom har gjort. Så jag kan inte säga att jag gillar denna bok. Jag har aldrig gillat den här typ av böcker, men jag ville ge den här boken ett försök eftersom jag ha hört och läst att många tycker den är bra.
Boken levde inte heller upp till mina förväntningar jag hade sen innan.

Som jag också nämnt i ett tidigare inlägg beskriver den både miljö och personer väldigt bra. Om jag kommer ihåg rätt så var det mer beskrivningar i början än i slutet. Jag tycker det är bra med bra och många beskrivningar eftersom man då kan få en uppfattning om var de är i boken och hur det ser ut; för mig blir det även enklare att komma in i boken när man får veta mer detaljer.

Jag har fortfarande inte listat ut varför boken är en klassiker. Jag har tänkt lite på om det kan ha något att göra med rasism, eftersom det handlar lite om det i slutet av boken. Det kan lika gärna ha med något annat att göra men rasism är det mest logiska jag kan komma på just nu. Med rasism tänker jag att de vill få fram att bara för att man har en annan hudfärg, betyder inte det att man t.ex i det här fallet inte kan vara med i en annan grupp indianer osv. Eftersom boken släpptes någon gång under 1800-talet kan det ha varit populärt med rasism eftersom det inte var jämställt och därför ville James Fenimore Cooper (författaren) få fram något budskap om att det inte ska behöva betyda något vilken hudfärg man har. Boken kan därför vara betydelsefull för vissa förr i tiden för att den visar att i slutändan spelar det ingen roll vart man kommer ifrån och att den gav hopp. Jag kanske har dragit förhastade slutsatser, men det kan vara en möjlighet.

/Linnea