Klassiker - Fadren

Beskrivningar
Efter att nu ha kommit längre in i boken och även fått en bättre bild om vad det handlar om, kan jag dessvärre inte säga att person- och miljöbeskrivningarna inte ändrats alls. Som jag redan avhandlat i ett tidigare inlägg här på bloggen, finns de inga detaljerade beskrivningar om vad rollerna gör i de olika scenerna, utan man får ibland bara veta vilka som deltar i scenen. Många scener introduceras med sådana här enkla beskrivningar:
"De förre. Nöjd."
Jag får som läsare veta vilka som deltar, men det känns som jag halkar efter innan jag ens börjat läsa. Om handlingen också har ändrats sedan förra scenen, blir det faktiskt otroligt svårt att hänga med.
I bokens första scener däremot, beskrivs bland annat: rummen de befinner sig i, dekorationer, vad de har på sig och förstås vilka som deltar i scenen. Ju fler scener som jag läser, desto mindre beskrivningar. Det kan förstås förklaras med att hela boken utspelar sig i ett fåtal rum. Det skulle ha framstått som oproffsigt om August Strindberg hade gett samma beskrivning till flera scener om och om igen.
Det som är viktigt för att jag åtminstone ska förstå någonting, är när det ibland kommer en kort beskrivning om vad rollerna gör i scenerna. Oftast är det bara ett fåtal ord, exempelvis:
"RYTTMÄSTARN (öppnar chiffonjén och sätter sig vid klaffen att räkna) Trettiofyra - nio, fyrtiotre - sju, åtta, femtiosex.
LAURA (in från våningen) Vill du vara så god..."
Att jag får veta att Laura i det här fallet kommer in från våningen, är en viktig detalj, då jag dels får veta att hon inte var där innan, men också för att jag ska förstå stämningen i scenen och dess kommande repliker. Den kanske hade varit annorlunda om Laura hade varit innan scenen började.


Älskar jag min bok?
Nej, jag kan definitivt inte säga att jag tycker den här boken är älskvärd. Jag kan däremot säga att jag är strakt överraskad av boken hade att bjuda på. Jag hade läst klassikern "Skattkammarön" innan den här, och den boken underträffade mina förväntningar, vilket i sin tur ställde låga förväntningar på den här klassikern. "Fadren" överträffade mina förväntningar, och det var ett sant nöje. Det har varit lärorikt för mig att läsa klassiker i ett allmänt perspektiv, och det har jag själv insett på dessa tre blogginlägg. Jag ser vissa saker som jag faktiskt inte såg innan.
Jag kan däremot med handen på hjärtat säga att det dröjer en tid innan jag läser en annan klassiker, om jag är tvungen att vara ärlig.


//Alex CM