Blogginlägg 3 (En liten kärlekssång)

Jag gillar boken mer och mer ju längre jag kommer in i den. Ju längre jag läser, desto mer lär jag känna och tycka om huvudkaraktären Rose. När jag läser ser jag världen mycket från hennes ögon och perspektiv. Mina tankar sätts igång och jag funderar mycket på Roses beslut och undrar hur jag skulle ha gjort. Jag kan också känna igen mig mycket i Rose på många olika sätt. Rose är inte perfekt till skillnad från hennes begåvade och vackra syster Diana som hon hamnar i skuggan bakom. Hon är inte lika vacker, osäker och kan göra många olika misstag i livet. Hon har varit det barnet som föräldrarna minst tycker om. Men samtidigt är det det som gör Rose mer tilltalande. Jag känner mig inte, och är inte heller "perfekt", och då kan jag på många olika plan, relatera till Rose. Hon är dessutom i ungefär samma period där jag är i livet nu. Mellan man är barn och vuxen. En period där man försöker hitta sig själv och lära sig om världen. Och därför kan jag känna igen den här osäkerheten och hennes oerfarna sätt att vara.

Förutom Rose har jag även fått lära känna "Tokiga Hilda" som många kallar henne för. Hon är egentligen död, men man får höra mycket av hennes tankar, liv och händelser när Rose går ner i en igenbommad källare i huset som hon och hennes syster hyr. Hilda hade nämligen bott i det huset som Rose och Diana tillfälligt bor i. Där hade Rose hittat massor av dagböcker från den tiden då Hilda levt. Under flera tillfällen i boken öppnar Rose dagböckerna och läser. Exakt det som Hilda skrev, skrivs i boken som man läser i snetext. Det är väldigt intressant att höra två historier samtidigt. Hilda hade haft ett ganska händelserikt liv med många starka och oförglömliga kärleksförhållanden. Ett där hon råkade bli gravid utan att vara gift som sågs som en allvarlig synd under den tiden. Eftersom Hilda skrev mycket känslomässigt om hur det kändes kunde då Rose lättare förstå sin och hennes systers kompis Dot, en väldigt speciell karaktär i boken. Hon blev nämligen också olyckligtvis gravid utan att vara gift. Rose hade tidigare dömt henne för att vara en ohygglig flicka.

I alla fall, Hilda skriver också om när hon skickades till sinnessjukhus av hennes vidriga pappa. Det är därför hon fick öknamnet "Tokiga Hilda".

Hon skriver mycket känslosamt om när hon skildes från sin nyfödda so. Och när hon och hennes pojkvän skildes ifrån varandra. När jag löser känner jag mycket att Rose känner ett band mellan henne och Hilda. Hon  förstår mycket av hennes historia vilket jag tycker är mycket fint och förgyller hela boken.

Boken är väldigt jordnära och jag kan relatera till den. Jag tror att många har böcker som har ett väldigt invecklat och oförstående språk, med en handling som svävar från verkligheten. Därför tror jag att man inte riktigt får en relation till boken som Ylva pratade om tidigare idag. Det är kanske svårt att relatera till en bok med ett språk som är urgammalt och har en övernaturlig handling. Till skillnad från det skulle jag säga att min bok är väldigt lätt att förstå och relatera till. Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, så är språket mycket enkelt vilket gör det lättare för mig att hänga med och förstå. Handlingen är också väldigt jordnära. Rose kan vara vilken tjej som helst, även i förfluten, modern och kommande tid. Jag tror att det inte bara är jag som kan relatera till henne, utan också många andra unga tjejer och kvinnor. Som jag nämnde tidigare tror jag att många kan relatera till att hon inte är perfekt bland annat, men jag tror också att det är många som gillar att läsa om kärlek kanske.

Det negativa med boken är att jag ibland kan känna att den är lite för lättskriven. Att den är lite ytlig. Författaren beskriver ganska enkelt om Roses känslor, men jag skulle vilja att hon utvecklade, skrev lite mer poetiskt och invecklat. För sådana böcker är jag galen i!

/Filippa :D