Den siste mohikanen, blogginlägg 2

Språket i boken tycker jag blir enklare att förstå ju mer jag läser. Antingen kan det vara för att jag vänjer mig vid språket eller för att författaren använder ord som är mer vanliga idag, som vi är vana att använda. På vissa ställen kan det komma meningar där det fortfarande är svårare att förstå, men det går oftast att förstå vad de menar eftersom man förstår sammanhanget. Självklart beror det också på vem det är som läser eftersom vissa kan förstå orden bättre än andra och för att de kan ha bättre ordförråd. Jag förstår inte allt eftersom jag inte brukar läsa äldre böcker och är därför inte lika van vid språket det använder och för att jag kanske inte har det bästa ordförrådet.

En sak som jag har tänkt på när jag har läst boken är att det händer något nästan hela tiden. Redan ganska tidigt i boken börjar det hända saker och när ena saken är över börjar nästa sak ganska snart igen. När jag säger att saker händer nästan hela tiden menar jag att de får motgångar, som till exempel att andra stammar och fiender kommer och börjar kriga med dem osv.

Jag brukar inte läsa så mycket indianböcker, men de böcker jag har läst tycker jag inte om. Däremot tycker jag den siste mohikanen är en av de bättre indianböcker jag har läst; speciellt när man väl kommer in i den. Jag tycker den här boken är helt okej än så länge, men jag hoppas den blir bättre längre in i boken. Om man ändrar på vissa saker tror jag den skulle vara bättre.

Jag försöker fortfarande förstå varför den är en klassiker. Det finns till exempel ingenting i själva boken som det går att relatera till, men jag tänker på om dom försöker förmedla ett budskap som kommer längre fram i boken. En annan teori om varför den är en klassiker är för att boken gjorde att det blev mer populärt med indianböcker på den tiden krom ut och gjorde att indianböcker blev en egen genre. Jag läste om det på några sidor på internet. 

Förmodligen kommer jag lista ut varför boken är en klassiker innan jag har läst ut den.

/Linnea