Emma av Jane Austen.                                                Tilda P  7n

Mina förväntningar på boken är goda. Det är inte bokens handling som gör att tror gott om den, jag tror inte att den är någon bok som är spännande. Men den är ändå bra. Det är svårt att förklara men den är bra i sig själv. 

Språket i boken är väldigt sofistikerat och är väldigt gammalt vilket är förståeligt eftersom att boken är skriven under början av 1900- talet.

Boken handlar inte om något speciellt. Man får följa Emma och hennes väninna. Boken kan också byta medvetande så att man i ena meningen får vara med om något som händer i Emmas medvetande och i andra meningen få faderns perspektiv på saken. Det är lite förvirrande i början men efter ett tag så vänjer man sig och kan verkligen njuta av hur Jane Austen skriver på sitt lite speciella sätt och förstå boken mycket mer. Jag har läst nästa halva boken och kan inte lägga ifrån mig den när jag väl har börjat. 

Nu tillbaka till Emma. Emma är högst upp i alla möjliga klasser, hon är som en prinsessa i den lilla staden hon bor. Hon bor i ett stort hus med sin pappa.

Hon sprider kärlek, eller inte riktigt hon studerar kärlek och försöker få människor tillsammans. Efter att hennes barndomsvän och guvernant (guvernant= ungefär som lärare och som uppfostrar barnet.)
gifter sig så får hon upp ögonen för en föräldralös flicka som heter Harriet Smith och gör henne till sin vännina. Emma börjar redan smida planer på vilken man som skulle passa Harriet, men det hon inte vet är att Harriet kanske är kär i någon annan.
Det är så långt jag har kommit hittills.

Tilda Pettersson 7n