fredag 13 maj 2016

En liten kärlekssång- Michelle Magorian

Jag läser "En liten kärlekssång". 
Jag har ännu inte kommit så långt in i boken och än så länge har det inte hänt så mycket. Huvudpersonen, Rose lever ett ganska vanligt 17-årigt liv under andra världskriget. Hon ska tillbringa sommaren ute på landsbygden i England tillsammans med sin vackra syster Diana som alltid tar uppmärksamheten ifrån Rose. Rose är däremot ganska ful med dåligt självförtroende. Tydligen ska det också komma någon sorts av "romans" för Rose också. 

Mina förväntningar på boken är ganska höga. Än så länge gillar jag den även fast det inte hänt så hemskt mycket än. 
Jag tror att boken kommer att förändras ju mer jag kommer in i den. När jag läst omkring tio sidor till tror jag att boken kommer få en plötslig vändning och romansen kommer inträffa vilket boken gör ut på. Jag förväntar mig mycket kärlek men också glädje sorg, mysterier och missförståelse. Framför allt ser jag fram emot att följa Roses resa och se hur mycket hon förändras som person efter och under hennes romans. Jag tror att hon kommer se annorlunda på livet och bland annat förstå att hon är bra som hon är. För än så länge verkar hon inte tro det...
Boken kommer vara och är redan precis i min smak eftersom den handlar mycket om människors känslor. Jag tror många går igenom samma period som Rose gör i boken nu. Att kanske inte känna sig tillräcklig men att sen förstå, efter händelser, att man faktiskt har exakt samma värde som alla andra och att man är speciell på sitt egna sätt. Det gillar jag!

Språket i denna bok är skönt nog ganska enkelt. Den förra boken som jag läste, "Röda Rummet" av August Strindberg hade ett väldigt komplicerat och invecklat språk. Det var väldigt svårt att hänga med med ett sådant gammalt ordförråd och många gånger var jag tvungen att läsa en text om och om igen för att hänga med. 
Språket i den här boken är till skillnad från "Röda Rummet" betydligt mer modernt och förståligt. Genom det kan jag lättare förstå Roses känslor, tankar och vad som händer i den.

Jag tror att det som gör boken till en klassiker handlar bland annat om precis känslorna. En klassiker är ju tidlös och dör aldrig ut och det gör känslor aldrig heller. Jag kommer aldrig sluta tröttna på att läsa böcker om känslor eftersom jag på många olika sätt kan relatera till det. 
Boken är även välskriven och passar många olika smaker. 

/ Filippa

1 kommentar:

  1. Filippa, personligt och intresseväckande presenterar du din bok för oss. Du ser framemot att följa "Rose" på hennes resa- Tror du att man kan säga att boken är en slags "Bildungsroman" (googla) Kan du se likheter mellan din bok och andra texter du läst- exempelvis sagor...?
    Jag är mycket förtjust i att du jämför med Röda rummet och driver dina tankar om språket framåt. Är det inte spännande att Röda rummet ansågs ha ett nydanande språk?
    Båda böckerna handlar till viss del om en persons resa och utveckling (både lyckat och misslyckat)
    Är det språket eller handlinge som gör det lättare att identifiera sig med karaktären?
    undrar en nyfiken fröken

    SvaraRadera