Therese Raquin//Alfred

Sista blogginlägget:
Jag har nu läst färdigt boken Therese Raquin som jag älskar starkt.
Det som jag älskade mest var slutet och det som hände då, det som hänt va att systerdottern Therese och vännen Laurent mördade Theres förra man (Raquins son) så att dem kunde gifta sig, men även fast dem hade gift sig så blev dem inte lyckligare för det. Dem började drömma hemska mardrömmar om deras offer och såg hallucinationer. Theres mor som de bodde me blev träffad av blixten och kunde varken röra sig eller prata men hon kunde höra de två mördarna prata om deras offer framför hennes öppna ögon (kommer prata mer om det sen).
I slutet bråkar dem så mycket att dem tänker börda varandra men det intressanta var att när de tänkte mötda varandra så beslutade dem att ta självmord istället på grund av sorg, vilket jag fan väldigt kul att läsa och att leva sig In i för författaren har verkligen gått in i detalj och man behöver inte ens läsa allt innan för att förstå deras känslor vilket gjorde det lättare att relatera till boken det blev lättare att fatta bokens innehåll i allmänhet.
Denna bok var också den första som fick mig att gråta när Laurent fick nog av katten och dödade den, men det som fick mig att gråta var sättet han förklarade det (har tyvär inget exempel) och det gjorde att man kunde relatera mer och känna mer Medlidande till katten.

Men det absolut mest intressanta i bokens slut var modern som bara satt och såg på när saker hände. Hon såg alla gräl som hände, hon såg all sorg och händelser, och hennes åsikter om saker och ting kom fram mycket tydligare än förr. Varke morgon och kväll var Laurent tvungen att värd upp och ner henne och han va ju mördaren till hennes son så att läsa vad hon tyckte om det var väldigt intressant. Hon förklarade också glädje när hon såg deras planer på att mörda varandra och kände skadeglädje varje gång Laurent försökte slå Therese vilket jag fann sympati för då de dödade hennes son som hon älskade med hela sitt hjärta.

I allmänhet var det en ytterst bra bok med intressant handling, många händelser och många moment m'am kan relatera till som i slutet när mamman fick skadeglädje när dem dessutom dig.
Språket var jätte bra, lätt att förstå och han hade ett bra ordförråd med några få franska ord med som. "Tete-a-texte" som betyder "ansikte mot ansikte".
Beskrivningarna var jätte bra och man kunde känna mycket medkänsla genom hela boken.

(Hade inga citat för har inga på lager)