Den allvarsamma leken

Jag ska nu skriva mitt tredje inlägg angående boken "Den allvarsamma leken", Hjalmar Söderberg. 

Jag har i mina två tidigare inlägg skrivit om bland annat om mina förväntningar på boken,
kommenterat språket, miljöbeskrivningar, personbeskrivningar, vad som gör min bok till en klassiker och sist men inte minst: varför jag älskar min bok.
Nu sitter jag här och läser igenom de gamla inläggen och inser en sak: jag har inte kommenterat en enda sämre sak om min bok alls; det är bara ros!
Och allting i livet kan ju inte vara felfritt och helt underbart, så därför tänkte jag nu i mitt tredje inlägg kommentera "vad jag skulle ändra med min bok om jag kunde".

En sak som jag ett flertal par gånger kom på mig själv med att göra under tiden jag läste, var att störa mig något otroligt över det faktumet att karaktärerna i boken skulle låta andra personers åsikter påverka deras beslut och handlingar. Ett exempel på det är när Dagmar, Arvids älskare hävdar att hennes familj fått reda på deras affär. Till sin pappa hade hon i panik sagt att hon och Arvid i själva verket var "hemligt förlovade". Dagmar och Arvid gifte sig därför, mot Arvids vilja - allt detta på grund av rädsla över idén om vad andra ska tycka. Hur man kan låta andra människor få påverka ens liv på det sättet kan man verkligen undra. Borde inte Söderbergs karaktärer visa upp ett ännu större mod och ha ännu större ambitioner att uppfylla sina drömmar?

Det Söderberg samtidigt gör är att ifrågasätta dessa "auktoriteter" och de som begränsar karaktärernas liv, även om han vågar göra dem lika fullt ut moderna och fria som vi människor är idag.

Det är å andra sidan just här boken blir verklighetstrogen; om Arvid och Lydia hade gjort så som de själva hade önskat, alltså vara med varandra hela tiden, hade boken inte varit lika intressant!
Detta är ännu en sak som jag tycker gör min bok till en klassiker.

Hanna vP