Om jag skulle beskriva flickornas personlighet i början av boken, skulle jag börja med att beskriva Nelli som en vanlig femåring vars föräldrar hon behövde skiljas från. Hon är till skillnad från Steffi lite nyfiken över vad som kommer att hända. Hon förstår inte riktigt att hon kan komma att få vara borta från sina föräldrar under en lång tid. Ett exempel på det är när båten som ska färda flickorna till ön har anlänt och Nelli ¨står brevid henne och hoppar nästan jämfota av iver¨. Enligt Nelli är Steffi praktiskt taget vuxen, och vuxna vet ju allt så därför frågar hon henne jämt och ständigt om vad som ska komma att hända.
För Steffi kan det här läggas som ännu en tung vikt på hennes axlar då hon egentligen, trots försök till att övertyga Nelli om att de ska bo på "en semesterort med palmer längs strandpromenaden", inte har en blekaste aning om vad som ska hända. Hon försöker visa sig stark inför Nelli, som än så länge bara har Steffi som en vuxen förebild. Allt hon vill är att få träffa sina föräldrar igen, helst hemma i den gamla lägenheten i Wien. Hon vill hem och vara barn igen.
Senare i boken.
Nelli bor i ett tryggt hem med en kärleksfull snäll fostermor som bakar bullar, och dessutom har andra barn som hon kan leka med. Nelli lär sig därför också att tala Svenska bättre än vad Steffi gör. Nelli är populär i sin skola, då barn i Nellis ålder bara tycker att det är spännande med någon från ett annat land.
Steffi, hon bor i ett hus ¨vid världens ände¨ med en fostermor som är sträng och känslokall. Hon har inga vänner i sin skola och ingen annan än Farbror Evert som hon riktigt känner att hon kan kommunicera med. Den enda riktiga vän som hon skaffat i sin egen ålder förutom jobbiga Britta, är Vera, men hon låtsas inte ens om Steffi i skolan. Hon hänger istället med Sylvia som både fysiskt och psykiskt mobbar Steffi. Allting i Steffis liv går åt helvete.
Det här resulterar till en ganska anmärkningsbar förändring. En förändring där det är Steffi som behöver sin syster Nelli mer än vad Nelli behöver henne. Det här ska även komma att sänka hennes självförtroende otroligt då Steffi, precis som alla människor behöver känna sig behövd utav någon. När Steffis fläta börjar brinna och hon sedan blir tvungen att klippa av halva sitt långa och vackra svarta hår, ser jag det som ännu ett tecken på att det går riktigt dåligt för Steffi. Hennes långa flätor var det enda hon egentligen tyckte om om sig själv.
I slutet av boken ser man många olika förändringar hos tjejerna, men det finns en som jag tycker är lite extra viktig att skriva.
Till skillnad från Steffi, skedde Nellis förändring ganska tidigt under boken. Hos Steffi visar den sig under våren/sommaren när vintern är slut och allt dåligt äntligen börjar vända. Barnen har blivit mer Svenska och de har äntligen börjat trivas i landet Sverige. De talar språket, Nelli kan simma och Steffi som i början av boken skrev att hon ¨aldrig skulle lära sig att cykla¨, har lärt sig att cykla. De är lyckliga, i det land de aldrig trodde att de skulle trivas i.
Hanna von Porat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar