Brevet, Hanna vP

Varför slängde Steffi brevet hon skrivit till sina föräldrar? 

Jag tror, eller jag vet att hon slängde brevet för att hon inte ville att sina föräldrar skulle ångra att de låtit sina döttrar åka iväg. Steffi ville inte heller att hennes pappa skulle känna sig besviken. Steffi nämner det i texten; "Hon kan inte skicka ett sådant brev till mamma och pappa. Mamma skulle bli ledsen och kanske ångra att hon hade låtit dem resa. Pappa skulle bli besviken på Steffi, sin "stora flicka"."

Jag förstår varför Steffi slängde brevet. Jag skulle själv ha gjort samma sak. Föräldrarna är redan oroliga över tjejerna, det skulle vilken förälder som helst, vars barn flyttade till ett främmande land, känna. De har redan nog med bekymmer med nazisterna.

Steffi verkar dessutom som en person som inte vill ställa till med mycket bekymmer, hon vill att alla ska vara glada. Ett exempel på det är hur hon lugnar ner sin oroliga syster Nelli när hon beskriver för hur stället de ska till kommer se ut. Eller när hon faktiskt skriver ett brev till föräldrarna där hon beskriver ett ställe där allt är bra och att "här finns till och med en hund". Hon vill bara allas bästa. Därför tror jag inte heller att hon skulle klara av tanken över ett par ännu mer besvärade och oroliga föräldrar.

Om jag var Steffi och skrev brevet hem skulle det sett ut ungefär såhär.

"Kära mamma och pappa. Först och främst vill jag bara säga att jag älskar er och att jag saknar er. Nelli gör detsamma. Det kan jag veta utan att behöva fråga henne. Saken är just den att jag inte kan fråga henne. Vi bor nämligen inte på samma ställe. Inte än i alla fall. Jag vet inte hur det kommer att bli i framtiden men det kommer säkert att ordna sig på något sätt.

Vi bor på en ö i havet. Nelli bor med en, av vad jag själv uppfattar, snäll tvåbarnsmor som kallas tant Alma. Själv bor jag med en, ja, vad ska man kalla henne, en relativt sträng och gammal kvinna som kallas tant Märta.

Jag ska vara helt ärlig och säga att jag än så länge inte trivs i detta hushåll. Maten är inte pannkakor med hallonsylt och jag vågar inte stöka till det i min egen säng. Ni ska inte oroa er. Det kommer att bli bra. Jag kommer att vänja mig så småningom. Jag är ju trots allt din stora flicka, pappa.

Jag är dock orolig över Nelli. Jag vill inte att hon ska vara själv. Jag vill inte vara själv. Jag vill vara hos er. Jag saknar er. Jag vet att ni saknar oss med. Att ni älskar oss. Jag älskar er med. Vi ses snart.
// Er Steffi "

Hanna von Porat