A. Hon slängde brevet för att hon inte ville oroa sina föräldrar, de hade tillräckligt många bekymmer ändå... Hon var tvungen att vara stor och växa upp för det var vad hon kände sig tvungen att göra för att hjälpa till. Därför fick hon inte klaga för hennes föräldrar hade gjort det bästa de kunde.
Brevet hon slängde:
Vi har kommit fram, jag ska bo på världens kant. Huset är gjort av grå sten, himmelen är mörkt grå och det ligger vid världens ände.
Ni ljög, vet ni det? När ni sa att vi skulle få bo tillsammans, men det fick vi inte. Nelli bor i ett hus fullt av färger med en tant som heter Alma, hon är snäll och har två barn. Jag bor i ett mörkt hus tätt intryckt i en klippa tillsammans med tant Märta.
Kan man verkligen leva vid världens ände?
Jag kan inte leva här, men kommer ni verkligen att hämta mig? Jag tror jag dör annars..
B. Pojken vid kajen, när säcken med potatis går sönder. Det är svårt att fördjupa sig när jag inte ens vet hans namn eller något annat om honom men jag tror han kommer spela en rätt så viktig roll i framtiden. Han kommer hjälpa Steffi i hennes tid av nöd, och vara en av de få som stöttar och hjälper henne i början.
PS. Det är bara spekulationer men man vet aldrig! // Dian
Dian, ett modigt brev som visar att du förstått boken och detaljer väl. Du målar bilder väl - tycker om det där med klippan. Fundera över ditt NÄR passar in?
SvaraRadera