En ö i havet

Brevet

Jag tror att Steffi river brevet eftersom hon inte vill skapa ännu mer bekymmer för sina föräldrar. I texten står det så här: "Hon kan inte skicka ett sådant brev till mamma och pappa. Mamma skulle bli ledsen och kanske ångra att hon hade låtit dem resa. Pappa skulle bli besviken på sin "stora flicka""

Hon bryr sig mycket om sina föräldrar och hennes kärlek till sina föräldrar är större i proportion än hennes vilja att uttrycka sin oro. Om hon skulle skriva som det var så skulle hennes föräldrar bli oroliga. Hon upplever att de har nog med bekymmer just nu, eftersom de som judar är i en svår situation.

Jag tror också att hon vill att hennes föräldrar ska vara stolta över henne. Att hon kan klara sig själv och ta hand om sin lillasyster.

Det nya brevet

Kära mamma och pappa

Nu har vi äntligen kommit fram till Göteborg. Resan hit gick bra. När vi gått av tåget fick vi kliva ombord på en båt för att åka till en ö mitt i havet. Naturen är verkligen annorlunda här jämfört med hemma i Österrike. Havet är verkligen vackert och överallt finns öar av släta stenhällar.

Min fosterförälder heter tant Märta och är aningen sträng, men vi kommer nog att komma bra överens. Min lillasyster fick en tämligen rarare fosterförälder, nämligen tant Alma. Vi bor alltså inte hos samma familj, men det är nära till varandra så vi kan träffas när vi känner för det.

Ingen här förstår tyska utan vi kommunicerar endast via kroppsspråk. Jag har lärt mig ett föga antal ord och hoppas att jag snart kan bredda mitt ordförråd.

Jag tror att jag kommer få det bra här, men jag saknar er väldigt mycket. Hoppas att vi ses mycket snart!

Många hälsningar från er dotter



Märta

Jag har valt att fördjupa mig i tant Märta. Hon är intressant, ensamstående, tillbakadragen, och tämligen sträng karaktär som oftast men inte alltid står för sina principer. I början av boken beskrivs hon som ganska hård och nästan känslolös men i slutet av kapitel fem förstår man att det finns något annat under ytan hos henne. När hon går in och stryker Steffie över kinden visar hon sin sanna sida. Bakom det hårda skalet finns en snäll dam. Troligtvis är Märta lika chockad och handfallen som Steffie. Hon är inte van vid att ha barn i huset och hon vet inte hur hon ska bete sig. Därför bygger hon upp en barriär av stränghet och disciplin för att skapa ett starkt förtroende hos Steffie.

Jag tror att hon sakta med säkert kommer att tina upp och bli snällare, likt kokt eremitkräfta. Jag tror att Steffie och Märta kommer att lära känna varandra bättre och bli goda vänner.


Skrivet av Anton