En ö i havet - Lisen

Enligt mig handlar boken just främst om Steffi och Nellis utveckling som personer. Eftersom boken är ur  Steffis perspektiv så är hennes förändringar mest tydliga, enligt mig. I Steffis fall kändes det som att hon gick in med känslan att resan skulle bli lätt och spännande eftersom hon snart skulle börja sitt nya liv i Amerika, det skulle bara vara i Svarige i några månade innan. Samtidigt som Nelli i mina ögon var nervös inför sitt nya liv och därför ställde Steffi en massa frågor då hon vill ha ett liv så likt sitt "förra". Steffi ljög och sa till Nelli att det fanns en stor vacker strand, ett stort fint piano där det skulle bo osv. Jag tror att Steffi svara så, då hon inte hade så mycket erfarenhet men också för att hon hade en god inställning och ville bekräfta den även för sig skälv.

Steffi börjar redan förändras lite i mina ögon då Nelli fick bo hos den "vänliga" tanten Alma som gav henne en ny fin baddräkt och tog hand om Nelli som hon vore Almas eget barn. Medan Steffi bodde hos tant Märta som var något "strängare" och tog hand om Steffi som om det vore en tvång eller en order. Steffi visade sin avundsjuka genom att straffa Nelli på olika sätt genom att vara uppkäftig, för att Nelli hade det bättre

. 

Nelli gick från att vara den oroliga och lite skygga personen till att vara mer öppen och våga ha kul. Det finns en väldigt stark kontrast mellan Steffi och Nellis åldrar. Jag tror Steffi känner ett väldigt stort ansvar inte bara för att hon är "pappas stora flicka" och inte bara för att hon älst. 

Jag tror att Steffi har känslan av att hon måste se till att Nelli fortfarande är den "riktiga" Nelli, att hon inte ska starta ett nytt liv för att i slutändan är det inte så det ska vara. Det som gjorde att Nelli fick det lättare var nog för att Tant Alma var så snäll och visade för Nelli att det på något sätt är okej att vara Nelli. Att hon får leka med barnen och lära sig svenska liksom va som alla de andra barnen på ön. Det känns som att Märta begränsade Steffi och gjorde henne blyg och osäker. 

Om Steffi istället hade hamnat hos tant Alma hade hon nog vågat visa vem den riktiga Steffi var från början. Fast jag tror fortfarande att hon hade haft det svårt i skolan, för äldre barn har lättare att döma varandra och det som var jobbigt för Steffi var just att hon blev dömd. Eftersom Steffi på något sätt tog hand om både Nelli och hennes föredrar då det var hon som på något sätt var tvungen att förstå allt vad som hände och fråga om föräldrarna kunde komma och bo i Sverige, behövde hon vara "vuxen" trots att hon bara var 13. Steffi var tvungen att ge drivkraft åt alla andra så att hon glömde bort sig själv.

Det var mer mot slutet man fick lära Steffi på riktigt då Märta öppnade upp sig och visade sitt rätta jag. Det tror jag Märta vågade när Steffi började våga visa lite vem hennes jag var. Jag tror att Steffi och Märta var väldig beroende av vandra och vågade pusha varandra upp till mållinjen. Då förstod man att Steffi var en väldigt omtänksam person och som igentligen ville allas bäst. Hon tog hand om alla och såg till att alla mådde bra genom att få dåligt sammvete då det igentligen inte var hon som skulle ha skuldkänslor. Det fick hon mot slutet tillbaka av exempelvis Vera som vågade stå upp mot Steffi när hon vågade stå upp mot sig själv . Det är budskapen med boken enligt mig, att: man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv. Eller kanske snarare: man måste våga stå upp för sig själv för att andra ska kunna stå upp för en.