söndag 10 maj 2015

Tankar om slutet

Eldens hemlighet 

Ett slut ska vara tydligt, men ändå komplicerat. Ett slut ska vara oförutsägbart.
Man formulerar böckers slut på många olika sätt. Själv tycker jag att ett slut ska vara kort och oftast ge svar på frågor, men även ge oss en klar bild av hur alla trådar hänger ihop med varann. Det kan i sin tur leda till andra svårlösta, magnifika gåtor. 

Slutet av Eldens hemlighet är helt fantastiskt! Anledningen är just den att Sofia alltid kommer vara älskad. För var hon än går, är hennes nära och kär alltid vid hennes sida. Maria, Hapakatanda och Muazena är långt ifrån bortgångna. Inom Sofia existerar de, och inte minst i lågorna. Vi vet detta för att boken ger ett sådant otroligt avtryck, som ger oss empati för Sofia. 
Dessutom är hon säker på att hon ska återvända till byn där allt började, en dag. 
Sofia har hoppet, modet, kärleken och allt där emellan. Hon är en superhjälte utan motstycke. Dit ho vill, tar hon sig. 
Sofia Alface har klass.

Trevlig kväll, cykelställ. 
//Alex CM 





1 kommentar:

  1. En poetiskt uttryckt text som väcker ett par frågor. På vilket sätt gör boken detta avtryck - vad har du för bevis i texten för detta?
    Ditt avslut är avrundande så väl som intresseväckande. Är Sofia en superhjälte eller en superhjältinna?

    SvaraRadera