Skilda vägar - Avsked vid vägskälet

Snart kommer vi att gå skilda vägar, vår lärare och oss, men Ylva du är alltid välkommen, välkommen att hälsa på, att kolla på bloggen och att kommentera så klart! Du har lärt oss så mycket; grekisk mytologi, folktro, sagor, referat & annat gott och vi är tacksamma för all kunskap som vi fått. Vår tid är dock över nu, och du lämnar plats för någon annan. Inget blir densamma mer, men ändras inte varje dag när den byts?  

Tack för att du varit en axel att gråta på, men du har skapat många tårar också, vi är ledsna över att du går men vissa av oss är nog inte det. Dock kan bara en kraftfull karaktär, som du är, skapa så mycket kärlek och hat för det är så vi människor fungerar, motsägelser i det mesta, vi är livet men alla vi bär ett frö av döden i oss. Du är älskad, du är hatad men du har lämnat ett spår efter dig. Ett spår som efter ett tag kommer att spolas bort av tidens vatten fast kanske kommer vi alltid minnas dig för det finns många, så många saker vi har lämnat efter oss som alltid kommer att påminna om dig, om oss just nu i denna stund, eller för ett tag sen när vår resa tillsammans började. Det finns så mycket jag vill säga men hur får man ner två år av minnen med bara ord, det skedde bra saker, det skedde dåliga och så skedde saker som var varken eller, men alla dem har en plats, viktig om så liten i historien om oss men det är bara delvis av vad det här är. Detta är ett avskeds ord, en påminnelse om det förflutna och en önskan att du får en vacker framtid, detta är vad som finns under masken vi alla har på oss, visar delar av vårt sanna jag som jag hoppas inte sårar.

Vi vet inte hur den nya läraren kommer att vara, kanske lika bra som du, kanske bättre eller sämre men en sak vet vi, det kommer inte vara du. Den nya läraren och du har dock något gemensamt för båda ni kommer att bli hatade och älskade för alla är vi olika, vi tycker alla olika saker om samma människor men en sak är säker ifall någon är hatad så är den också älskad, det är vad jag tror på åtminstone.
Jag och många andra kommer att sakna dig, men vi kommer att gå vidare för det är vad människor gör. Omgivningen, personerna ändras men även ifall det gör ont, även ifall vi tror att vi inte kommer att klara oss utan den personen så går vi vidare för även ifall vi ofta kollar tillbaks, återblickar på det som en gång var så har vi gått framåt för tiden den står inte still, inte ens för oss. Vi går steg efter steg ända tills vårt sista andetag, men än lever du fortfarande kvar i minnen ända tills de också har blivit glömda.

Jag hoppas att du får en lycklig framtid, att allt kommer att gå bra men varje liv har både ont och gott så jag hoppas också på att ifall du faller så reser du dig upp igen, starkare än innan du föll, för det som gör oss starka är inte att vi aldrig faller utan att vi när vi fallit reser vi oss upp igen, klokare så att vi inte faller på samma sten ännu en gång. Tack för allt du har lärt oss under de här två åren, det har varit roligt och lärorikt. "Non scholae sed vitae discimus"  
Tack för att du varit med och stöttat oss, det är synd att du inte kommer att vara med hela vägen tills vi gått ut nian, men du kan fortfarande vara med, kanske inte helt men åtminstone delvis ända till slutet. 

PS. Alla som vill kan skriva något med. 

"Må vinden putta dig fram, men stanna upp ibland och vänd dig om, se allt vad du gjort under tidens gång, men stanna inte för länge och längta inte tillbaks utan gör det framför dig till något underbart." (Egen dikt)