Eldens Hemlighet

Jag tänker börja med att be om ursäkt, jag är ledsen att jag med detta inlägg kommer att krossa alla förväntningarna. (Ifall du hade några) Sedan vill jag be om ursäkt för att jag till skillnad från alla andra (som har skrivit inlägg än) kommer att använda enligt mig ett negativt ord när alla andra använde positiva (mer eller mindre) Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.


Det finns så många vackra ord i vårt språk men har ni någonsin tänkt på att det finns de ord som är oändligt sorgsna men ändå så otroligt vackra. Det är som att de är vackra för att de är så otroligt sorgsna. Som ett vackert porträtt på någon som står på en klippa, blickar ut över havet med tårar som långsamt faller mot marken och solen som sakta sänker sig ner över horisonten. En tung känsla över bröstet som efter ett tag lättar men ändå dröjer sig kvar. Stannar, bara ett litet tag till.

Ensam, att bara vara en enda person utan någon annan, det är vad jag tror att ensam egentligen är. Men även i ensamhet finns det många olika sorter. Men de jag tänker mest på är att; vara ensam och att känna sig ensam, två saker så likt varandra men ändå i sin likhet blir de så olik den andre.
 Att vara ensam är att alla har lämnat en att ingen längre finns kvar... Att vara helt utan någon annan.
Att känna sig ensam är att man har människor runt omkring sig, att man pratar med de, ler med de,  skrattar med de, men ändå så är man ingen del av de, av helheten, man känner sig utanför som om ingen förstår, som om man inte hör hemma.

Jag tror att alla någon gång har känt sig ensamma att de har känt att ingen någonsin kan förstå. 
  Till de vill jag säga att ingen kommer någonsin att förstå, för att det är bara du som har varit med om exakt de sakerna. Men jag vill också säga dig att vi försöker förstå. Men ifall du inte tar emot vår förståelse, vår hjälp så kan vi inte göra något mer. Så snälla glöm inte bort det, vi försöker vi försöker verkligen att förstå. Så låt oss hjälpa dig...

// (Det här tog mig över en timme!!!) Xia 6N